katterviminns

Katter vi minns

 

 

Till minne av min älskade Zakki.

Älskade lilla Zakki, vi saknar dig så oerhört men är så tacksamma över att vi fick 6,5 år tillsammans.

Jag glömmer aldrig första gången jag så dig på katthemmet, jag minns att jag tänkte hur kan det finnas något liv kvar i en så mager liten kropp, du var bara skinn och ben. Jag hade inga planer på att skaffa någon katt just då, vi hade redan 4 katter och en hund men du stal mitt hjärta och efter några veckor flyttade du hem till oss, det var på våren 2006.

Du fick massor av kärlek, mat och sömn, det gjorde dig gott för du blev starkare för var dag som gick. Vi bodde på landet så du fick komma ut och lukta på blomor och gräs. Din päls som varit så tunn och tovig blev silkeslen och tät, din magra kropp blev rundare för var dag som gick och dina ögon lyste av glädje. En av våra katter, lilla Vanessa, tog sig an dig och vårdade dig som om du var hennes baby. Hon tvättade dig så noggrant, hela du var en blöt trasselsudd innan hon var klar. Men du knorrade och spann och visade upp din mage så att den också fick en omgång av hennes sträva tunga. Ni somnade ofta tätt intill varandra och mitt hjärta värkte av kärlek.

Efter ett år flyttade vi till ett radhus i stan, du anpassade dig snabbt till den nya ordningen. Familjen utökades med ytterligare en hund men de var inga problem för dig. Du följde med på våra promenader, ofta i koppel men om vädret var blött så åkte du i den stora hundvagnen som du älskade. Där satt du sida vid sida med hundarna och tittade ut genom nätet på allt som rörde sig i naturen. De ljusa sommarkvällarna satt du ofta på din kattpelare på vår lilla inhägnade uteplats. Dina byten blev inte så stora de var mest flugor och

andra insekter som kom i din väg. Men en gång när jag skulle hämta in dig låg det en död mus framför ytterdörren, jag nästan trampade på den. Efter den händelsen satt du alltid på samma plats mot grannens staket och lurpassade så jag förstod att det var där du fångat din lilla mus.

Åren gick och vi märkte du blev tröttare och sov mer.Våren 2012 blev Vanessa sjuk och midsommarveckan fick hon somna in. Nu blev du ensam katt i vår familj och du saknade Vanessa. Ingen som tvättade dig lägre och ingen att krypa ihop hos. Du började sova på min kudde och "tvättade" noga igenom mitt hår. Dina lekstunder blev kortare och och sömnen längre.Vi tog in din stora hundvagn och du började sova i den, den blev din trygghet de sista månaderna av ditt liv.

Vi fick tid hos veterinären och där fann de att ditt hjärta slog oregelbundet, de skrev en remiss till Strömsholms djursjukhus där de efter en njurröntgen fann att även njurarna inte var OK. Ditt kärleksfulla hjärta var på väg att ge upp. Du fick medicin men du blev tröttare och tröttare, sista tiden sov du nästan hela dygnet. Jag tror att sorgen efter Vanessa gjorde att du tappade livslusten. Jag förstod att det var dags att släppa taget om dig och den 16 nov. 2012 somnade du in lugnt och stilla i din älskade hundvagn hos veterinären.

 

Sorgen efter dig är tung att bära, jag saknar dig så mycket men min tröst är att du inte längre lider. Nu springer du på de gröna ängarna i

Regnbågslandet, du är frisk och Vanessa är åter tillsammans med dig.

Tack kära vän för all kärlek och alla vackra minnen du gav mig.

Vila i frid min kära Zakki.

Din matte.

Skicka in

din egen!

 

Vill du skicka in en egen

minnestext om din katt som du köpt hos oss?

 

Maila den till oss på kansliet@hittakatten.com